Rödljusterapi (RLT) är en behandlingsmetod som utvecklades av NASA på där man använder lågenergiljus i röda och nära infraröda våglängder (vanligtvis 600–850 nm) för att stimulera biologiska processer i kroppen. Ljuset appliceras på huden via lampor, paneler eller laser och tränger in i vävnaderna för att påverka cellerna.

Rödljusterapi stimulerar mitokondrierna i cellerna, särskilt genom att öka produktionen av adenosintrifosfat (ATP), cellens energikälla. Detta främjar läkning, minskar inflammationer och förbättrar cellfunktionen. Det nära infraröda ljuset kan tränga djupare in i vävnader än rött ljus, vilket gör det effektivt för muskler och leder.

NASA uppfann inte rödljusterapi, men de spelade en betydande roll i att utveckla och forska kring teknologin under 1990-talet. Ursprungligen undersökte NASA vid Marshall Space Flight Center hur röda LED-ljus kunde användas för att främja växttillväxt i rymden, eftersom dessa våglängder är effektiva för fotosyntes. Under dessa experiment märkte forskare oväntat att sår och skador på deras händer verkade läka snabbare när de exponerades för det röda ljuset. Detta ledde till vidare forskning om rödljusterapins medicinska tillämpningar, särskilt för att påskynda sårläkning och motverka muskel- och benförlust hos astronauter i mikrogravitation.

NASA:s forskning, ofta i samarbete med institutioner som Medical College of Wisconsin, bekräftade att röda och nära-infraröda våglängder kunde stimulera cellulär aktivitet, öka produktionen av ATP och minska inflammation. Detta banade väg för tillämpningar som behandling av smärta, inflammation och sår, samt för att lindra biverkningar av cancerbehandlingar. Så även om rödljusterapi har äldre rötter – till exempel forskning av Dr. Endre Mester på 1960-talet – var NASA:s arbete avgörande för att popularisera och validera teknologin för moderna medicinska och välbefinnande-tillämpningar.